onsdag 3 mars 2010

Förut och innan

I mitt gamla yogaliv, innan jag blev lärare och började lärarutbildningen, då brukade jag tänka att det måste vara enformigt att vara yogalärare. Sitta där framme och instruera, aldrig göra hela passet själv och bara hålla koll. Vi som var deltagare kunde ju hänge oss och göra yogan i vår egen lilla värld. Men det kan ju inte läraren.

Nu, när jag själv börjat lära ut, så är jag också lite förvånad över hur roligt och givande det är att sitta på lärarplatsen. Hur mycket energi jag får av att undervisa, även om jag inte gör hela passet. Men att sitta där och ge instruktioner både verbalt och genom att visa- det är ju fantastiskt kul. Att leda, peppa och se eleverna orka lite, lite till. Och se dem gå in i yogan, koncentrerade, fokuserade- det är faktiskt magi.
Och vad än bättre är: att se förändringar efter några gånger. En lite rakare rygg här, en lite mindre spänd käke, ett leende och en nöjd suck.
Det jag vill säga är att det är en riktig höjdare att vara lärare- en gåva kanske. Tack för den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar